Johan August Brinell
Apariencia
Johan August Brinell | ||
---|---|---|
Información personal | ||
Nacimiento |
21 de junio de 1849 Bringetofta socken (Suecia) | |
Fallecimiento |
17 de noviembre de 1925 ciudad de Estocolmo (Suecia) | (76 años)|
Sepultura | Cementerio del Norte de Estocolmo | |
Nacionalidad | Sueca | |
Educación | ||
Educado en | Real Universidad Politécnica | |
Información profesional | ||
Ocupación | Ingeniero de minas, líder industrial e ingeniero | |
Área | Metalurgia | |
Miembro de | ||
Distinciones |
| |
Johan August Brinell (Bringetofta, Nässjö; 1849-Estocolmo, 1925) fue un ingeniero metalúrgico sueco, creador del método Brinell para determinar la dureza de un material, propuesto en el año 1900 durante la exposición universal de París.[1]
Consiste en comprimir una bola de acero templado de un diámetro determinado sobre el material a ensayar, por medio de una carga y durante un tiempo establecido.
Realizó además grandes estudios sobre la composición interna del acero durante el proceso de calentamiento y enfriamiento.
Obra
[editar]Algunas publicaciones
[editar]- Om ståls texturförändringar under uppvärmning och afkylning, publicerad i Jernkontorets annaler, 1885, översatt till 20 språk
- Hållfasthetsprof och andra undersökningar å diverse metaller och ämnen. På bekostnad af Fagersta bruks aktiebolag, utförda till Pariserutställningen 1900, 1901
- Om kolorimetriska kolprof och kulprof såsom kontrollmetoder vid ståltillverkningen, 1904
- Seghärdning af götmetall med särskildt fästadt afseende på järnvägsmaterial. Föredrag vid jernkontorets tekniska diskussionsmöte den 31 maj 1905, 1905
- Om Cowper-Coles' elektrolytiska metod för framställning af plåt och rör m.m. af järn, 1912
- Vår torvfrågas nuvarande läge. Föredrag vid Jernkontorets tekniska diskussionsmöte den 31 maj 1916, 1916
- Undersökning rörande järns och ståls samt en del andra kroppars förmåga att motstå nötning, 1921
Referencias
[editar]- ↑ «Svenskt porträttgalleri / XVII. Ingeniörer (biografier af Albin Hildebrand)» (en sueco). Runeberg. 3 de julio de 2016. Consultado el 4 de octubre de 2016.